lördag 15 augusti 2015

City of Glass: Bye bye, TMI!

Serier som aldrig vill ta slut: gillar vi dem eller inte? Jag lutar åt att inte gilla dem, för det finns något ofärdigt och hopplöst tidsödande i att försöka läsa ut en serie som författaren själv inte kan lyckas lägga ifrån sig. Ett typexempel har ju blivit The Mortal Instruments, eller The Infernal Devices eller vafasen Cassandra Clares änglaböcker kallas. (The Dark Artifices?! Men lägg ner nångång!!!) Så nu, efter tre lästa böcker, har jag tagit det modiga beslutet att låta serien ligga. Det får räcka, jag är nöjd och inte alls särskilt nyfiken på resten.

Så jag gillade inte riktigt första boken, tyckte andra var bättre, men dröjde sedan ändå flera år innan jag tog tag i tredje boken (ett mönster som upprepar sig alldeles för ofta). Det finns något i mig som tröttnat på paranormala berättelser om tonåringar som ska rädda världen utan hjälp från vettiga vuxna. Det märktes så tydligt när jag läste City of Glass: Jag bryr mig inte alls! Varför lägga dagar och åter dagar på att läsa böcker om personer och händelser som inte rör mig, som aldrig oroar eller berör? Det är jäkligt synd, men inte mycket att göra åt. Härmed anser jag mig alltså färdig med TMI, det var en okej serie, men var jag den enda som listade ut vem som svar ond och god alldeles för tidigt?

Mina recensioner av tidigare böcker: City of Bones & City of Ashes (typ).

 

City of Glass
Cassandra Clare 2009
Walker Books 2009
The Mortal Instruments #3
492 sidor
ISBN: 9781406307641
goodreads-snitt: 4,34

adlibris bokus cdon
svenska: adlibris bokus cdon

fredag 14 augusti 2015

Stark som en björn, snabb som en örn

Träning  (fast kul)

Träna hårt!

Tycker du om att röra på dig?
- Ja. Awesome, fortsätt!
- Nej. Hmm, fortsätt.

Har du sett Svett & etikett?
- Ja. Skoj, fortsätt.
- Nej. Åtgärda och återkom.

Tycker du om Kalle och hans syn på träning?
- Ja. Bra, fortsätt.
- Nej. Lämna en förklarande kommentar! Och läs en annan bok, kanske den här?

 

Jag  gillar att röra på mig, det har inte alltid varit så men när man väl fattat hur glad kroppen blir av att jobba så vill man må så gott igen. Kalle är likadan och i Svett & etikett visade han detta igen och igen, på ett sätt som drog upp mig ur soffan igen och igen. Sedan kom boken och jag beställde den direkt och det är jag glad för. Grejen med Stark som en björn, snabb som en örn är ju att det handlar om träning med Kalles härliga sätt att se på livet. Såhär:

"Man behöver faktiskt inte byta liv och sluta med allt kul för att få hålla på med träning. Träning tillhör nämligen inte dom där i snabba sportiga kläder med quinoa och keso på armlängds avstånd. Träning är för alla, särskilt såna som jag som tycker om att äta hamburgare och dricka öl. Och göra burpees. Jag älskar att göra burpees."

När jag läser boken hör jag hans röst i huvudet, vilket är lite hjärntvättat men ändå mysigt. Boken är riktigt tjusig och full med träningsglädje och Kalle – jag gillar, blir glad, sprallig och rastlös och vill bara ut och leka! Hur skulle det kunna bli annat än bra?

Vill du läsa en bok som är som Svett & etikett?
- Ja. Köp den: adlibris bokus cdon
- Nej. Vaddå “nej”???

 

Vet du hur snabb du är? Eller hur snabb du skulle kunna bli? Jag vet inte själv och jag är så oerhört nyfiken. Så jag springer, inte bara när det är härligt och för att det får mig att må gott, för backträning och intervaller är fan inte roligt, utan även för att jag är nyfiken. Kommer jag kunna persa på 5km innan nyår? Jag ska i alla fall försöka, igen och igen och igen.
   Har du några mål? Om inte så utmanar jag dig här och nu att sätta upp ett. Kanske ska du springa 500m utan att stanna, kanske ska du klara milen under 50 minuter – vad ditt mål än är så se till att det är realistiskt men utmanande. Och sedan ger du dig inte, du låter inte dig själv komma undan, för din hjärna kommer försöka ge dig anledningar att låta bli. Det är vad vi häromkring kallar för gösen: gösen sitter på axeln och försöker övertala dig att du ska stanna och vila, att du har för ont och är för trött. Men grejen är den att din kropp kommer att tacka dig om du rör på dig och det kommer kännas så jäkla bra! Så gör det, piska gösen! Gör det nu!

 

Stark som en björn, snabb som en björn
Kalle Zackari Wahlström 2014
Printz Fakta
165 sidor
ISBN: 9789187343339
goodreads-snitt: 4,04

 

Och för den som inte kan få nog av Kalle rekommenderas hans instagram-konto: kallewahlstrom

onsdag 12 augusti 2015

Bokiga frågor i augusti

20150716_162050

Här följer en liten koll på läget i mitt läsliv såhär en vecka före skolstart. Jag blev taggad av Lena, nu kör vi!

1. De flesta är överens om att sommaren 2015 inte varit någon höjdare vädermässigt, hittills. En del läser mycket när det regnar, andra sitter mest och trånar efter den där solstolen som inte går att använda. Hur har din lässommar varit?
Föga förvånande har jag varit alldeles för rastlös för att orka läsa sådär många böcker som en boktok ibland gör, för trots att det inte varit någon sommarvärme så bor jag ju i Sveriges soligaste hörn (i år igen? woopwoop!). Det finns ju så mycket man vill hinna med: trädgård, skog, skärgård, folk och kanske även en bok.

2. Nämn tre böcker som du måste läsa i augusti(gamla eller nya)?
Tre låter mycket, skolan drar ju igång på måndag och om jag hinner läsa mer än en bok så blir jag förvånad. Just nu tuggar jag mig igenom John Saturnall’s Feast, men är väldigt sugen på att läsa om Nalle Puh och lyssna på bokcirkeln i Lundströms bokradio som läste den i våras.

3. Vilka böcker som kommer i augusti längtar du mest efter?
Jag har faktiskt ingen koll på detta, men SagaVol. 5 kommer ju i början av september, det räknas väl nästan? :]

4. Kräftor eller surströmming. I augusti är det premiär för dessa "delikatesser". Vilken väljer du helst?
Kräftor. Tycker smaken är okej, men det är ett sådant pill! Mycket jobb för lite mat, men skit samma – det är att få upp dem ur sjön som är grejen. Fy fasen vad mysigt vi brukar ha, en kavlugn sjö i skogen under sensommarens underbara stjärnfall. Hoppas på sådant mys även i år!

5. Vilken är den bästa bok du läst i sommar?
Stark som en björn, snabb som en örn. Recension på gång!

6. Finns det någon för dig ny författare som du är sugen på att läsa i höst?
Nope, jag är som sagt glad om jag hinner läsa något överhuvudtaget.

7. För många är ju också augusti förknippat med skolstarten. Har du något starkt läsminne från skolåren?
På högstadiet förde vi läsloggar, där vi räknade antal lästa sidor varje månad. Jag tror inte att det var en tävling, men nog kickade min tävlingsdjävul in! Minns att jag plöjde alla lagom tjocka böcker (ca 150 sidor) jag kunde hitta och räknade sidor ända ut i endpaperserna (snyggt ord, någon som är begåvad och vet vad de heter på svenska?).

20150705_203708

8. Semestern är ju kanske slut snart, men hur gör du för att hålla liv i sommarkänslan lite till?
Sommaren varar så länge jag tycker det är sommar, vilket brukar vara till september eller t  o m början av oktober. Att vara ute i solen och njuta, att sitta ute en ljum kväll eller att sitta inne och känna solljuset värma genom fönstret – allt känns somrigt, ibland med höstens sköna melankoli.

9. Anta att det börjar komma en hel del höstböcker hem till dig, men du är ju inte färdig med de böcker du hade planerat att läsa i sommar ännu. Samtidigt vill du kasta dig över nyheterna. Hur prioriterar du?
Handlar det om recex jag bett om så går de före, annars tar jag det jag känner för. Finns ingen poäng med att tvinga sig igenom böcker man ville läsa för en månad sedan men kanske inte nu.

10. Till sist, vilken är höstens allra mest efterlängtade måste-läsa-direkt-bok för dig?
Saga Vol. 5! Det enda boksläppet i höst som jag har koll på, men den ser ju knäpp ut…

Imorrn blir det en ny recension här på bokpotaten, jag lovar!

tisdag 11 augusti 2015

Mina mest lästa författare

Hallå från ett förvirrat soffhörn. Efter tre sorger och fem bedrövelser ser nu bloggen ut som den gör, men i nuläget är jag nöjd med att texten går att läsa och att bilderna hamnar ungefär där de ska, så YäY…
   Anyhooo; veckans Top Ten Tuesday är statistiknördig och passar mig därför fint, så nu ska jag lista mina mest lästa författare. Jag har tagit hjälp av goodreads, som listar de författare man läst (klicka runt lite i din bokhylla så hittar du). Klicka på namnen för att se vilka böcker jag läst.

 

10. Brian K. Vaughan: här har vi en författare som lär klättra en hel del framöver, för Saga är något av det bästa jag vet i bokhyllan just nu! Hittills har det hunnit bli fyra böcker (volymer, som det så fint heter), men femte är på gång och ingen ser väl ett slut på den här serien inom den närmaste framtiden…?

9. Neil Gaiman: tydligen har jag läst fem av Gaimans böcker redan, men så oerhört många återstår och jag tycker ju så mycket om honom. American Gods väntar tålmodigt i olästhyllan.

6. Julien Neel: någon som slinker in här är Lou!s skapare, för trots att jag nu tröttnat på serien (som spårade ur helt senast) så blev det ju sex lästa böcker.

6. Michelle Paver: eftersom det är sex böcker i Vargbröder-serien så har hon här en given plats. Har även hennes arktiska rysare Evig natt i olästhyllan – kanske när höstmörkret kommer?

6. Shaun Tan: denne underbare man har försett mig med sex härliga böcker. Ge mig mer, ge mig mer!

5. Stephenie Meyer: ska vi inte låtsas om detta? Jodå, för jag skäms inte – Twilight fick mig att börja läsa igen som vuxen, så nog fasen förtjänar hon sin plats här, även om jag nu lyckligtvis tagit mig upp och vidare från Twilight-träsket. Totalt blev det åtta böcker.

4. Kazu Kibuishi: detta är mannen bakom Flight-antologierna och skaparen av Amulett-serien. Fina böcker även om det är ett tag sedan jag kände något Kibuishi-sug nu. Tio böcker hittilldags.

3. J.K. Rowling: Såklart! Hittills tio böcker och otaliga omläsningar! Jöskes i min låda, denna människa gör mig lycklig på så många plan.

2. Sven Nordqvist: Pettson och Findus har jag slukat i alla tider. Dessutom finns ju Hattjakten, Var är min syster? och en hel massa andra härliga bilderböcker! Jag vet inte hur många det blivit genom åren, men de är långt över tio.

1. Joanna Campbell: var jag den enda som läste Fullblods-böckerna från Pollux i slutet av 90-talet? I think not! De kom flera gånger om året och vi samlade frenetiskt på de äldre delarna. Och vi läste de 150 sidorna på en timme eller två i vad som med rätta kallas bokslukaråldern. Det står fortfarande över tjugo oranga ryggar i min bokhylla och när jag känner mig nostalgisk är det bara att plocka fram en och titta och lukta på den. Det är inte alls världens bästa böcker, men det var masskonsumtion av precis rätt grej vid rätt tid.

Förmodligen har jag glömt någon viktig, men idag ser listan ut såhär. Vilka författare har du läst flest böcker från?

tisdag 4 augusti 2015

We Are All Completely Beside Ourselves

Där stod jag på Waterstones i Edinburgh och behövde hitta en fjärde bok för att få rabatt. Upp dök en gul snygging med fina recensioner, som skulle handla om syskonkärlek. Baksidestexten var lika luddig som lovande: “What if you grew up to realise that your father had used your childhood as an experiment?”

Jag är medveten om att detta inte är min typ av bok, men man kan inte tillåta sig själv att fastna i redan djupa hjulspår och vända böcker ryggen bara för att de hamnar i en genre man vanligtvis inte läser. Man måste kunna unna sig själv att prova annat ibland och det är vad jag gjorde här. Vanligtvis vill jag ha en drivande handling, fantasy, YA; nu fick jag en långsam uppväxtskildring i USA på 1970-talet. Så jag var skeptisk, men ändå nyfiken, här skulle nämligen finnas en bra twist väl värd de 300 sidorna.

Du kanske undrar vad boken handlar om och det förstår jag – grejen är den att recensenter och förlag inte vill säga för mycket, så då tänker inte jag heller göra det. Det handlar om Rosie, som berättar om sina syskon, en bror och en syster: båda bakom lås och bom, båda sedan långe försvunna ur hennes liv. Detta är inte din vanliga kärnfamilj och de har inte växt upp riktigt likadant som alla andra.
   En bok som denna borde tråka ut mig, med Rosies utläggningar och bristen på driv, men jag blev aldrig särskilt uttråkad. Jag borde gnölat över det låga tempot, men jag fortsatte läsa utan bekymmer. Karen Joy Fowler skriver så att jag dras med lite även när jag inte borde; det är välskrivet, men kanske lite segt för spänningssökaren. Jag tänker inte höja We Are All Completely Beside Ourselves till skyarna, för twisten ger jag inte mycket för, men jag tyckte ändå någonstans om boken och betyget landar på en trea.

 

We Are All Completely Beside Ourselves
Karen Joy Fowler 2013
Serpent’s Tail 2014
308 sidor
ISBN: 9781846689666
goodreads-snitt: 3,75

adlibris bokus
svenska: adlibris bokus

Hade boken inte varit gul och snygg hade jag aldrig köpt den. Av övriga omslag gillar jag främst det röda ovan, även om det svenska är helt okej. Däremot hade jag aldrig tittat åt boken om den haft det italienska omslaget (t h).

söndag 2 augusti 2015

Böckerna i juni och juli 2015

De första båda sommarmånaderna bjöd på en hel del fina läsningar och några nyinköp – här viftar jag med dem alla och slänger även med den utlovade uppvisningen av en urtjusig box om sju böcker.

Tycker du att jag ser tio år äldre ut än senast så beror det på att jag fått en bättre kamera och att mina rynkor därför syns bättre ;) Tycker du att ljudet är dåligt så beror det på att jag fått en bättre kamera men fortfarande har minst lika sopig mikrofon.

 

 

Jag, En | goodreads recension
Dark Triumph | goodreads recension
We Are All Completely Beside Ourselves | goodreads recension kommer!
+TBR-prioriteringar 2015
Stark som en björn, snabb som en örn | goodreads recension kommer!

Det finns annan frukt än apelsiner | goodreads
+Written on the Body-yrande!
Flykten från läger 14 | goodreads

Hur har läsningen gått för dig hittills i sommar?

fredag 31 juli 2015

Jag, En

När alla säger att något är bra så drar jag gärna öronen åt mig och blir misstänksam, för det är skumt och känns lite hjärntvättat när alla tycker likadant. Men, och det har ju hänt förr, den här gången blev jag positivt överraskad. Den här gången håller jag med: Jag, En är en fin och härlig bok!
   Det handlar om En som vaknar upp i en ny kropp varje dag. Det brukar gå smidigt och målet är att inte sabba för mycket. Men en dag träffar En på den stora kärleken och börjar ställa till det för sina “värdar” för att varje dag kunna lära känna sin älskade bättre.
   Jag gillar när vi inte lägger vikt vid en huvudkaraktärs könstillhörighet (som i favoritboken Written on the Body). Vi vet inte om En är tjej eller kille, men det vet inte En heller. Ibland känner hon sig som en hon, ibland känner han sig som en han, eller varken eller - det är ingen stor grej för En och det är så skönt för mig som läser. Det handlar inte om könlöshet eller förvirring, det handlar om att inse att det inte spelar så jäkla stor roll, att man kan älska vem som helst oavsett vilket kön man anser sig tillhöra. Bra bok, snabbplöjd och välskriven. Potaten gillar!

 

Provläs!

 

Jag, En
(Originalets titel: Every Day)
David Levithan
X Publishing 2013
Exery Day #1
336 sidor
ISBN: 9789185763306
goodreads-snitt: 4,00

adlibris bokus cdon
engelska: adlibris bokus cdon

söndag 26 juli 2015

Kodnamn Verity

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig,  men början av Kodnamn Verity blev en besvikelse – jag gillar inte bruten kronologi eftersom det känns som att berättelsen blir spoilad. Här börjar vi mitt i: berättarjaget har åkt fast, hon sitter fängslad hos Gestapo, torterad och trasig, och hon har gått med på att berätta allt hon vet för att få leva några ynka veckor till. Jag har inget emot berättelsen, det är bara det att allt hon berättar om sin utbildning och livet i Storbritannien känns utdraget när jag ändå vet hur det kommer att gå för henne. Och det är först när hon börjar tala om det katastrofala uppdraget i Frankrike som jag börjar få upp läsfarten.
   Det är fint berättat även om den blir lite småseg de första 150 sidorna… Men jag förstår verkligen varför så många vill läsa om Kodnamn Verity, jag satt själv och bläddrade bakåt för att försöka koppla allt. Det är riktigt snyggt gjort av författaren och en bra bok om en väldigt fin vänskap.

Tydligen finns det en uppföljare, Rose Under Fire, någon som har läst den?

 

Kodnamn Verity
(Originalets titel: Code Name Verity)
Elizabeth Wein 2012
Gilla Böcker 2013
Code Name Verity #1
331 sidor
ISBN: 9789186634452
goodreads-snitt: 4,10

adlibris bokus bokus cdon
engelska: adlibris bokus cdon

måndag 20 juli 2015

The Kingdom Under the Sea

Denna snygga bok hade ju fått så fina recensioner, var fylld med tjusiga illustrationer och berättar sagor från Östeuropa – klart jag ville ha den! Men så var det ju det där med mig och noveller: varför ska jag bli så lättuttråkad av korta historier? Tyvärr blev det alltså så här också. Ofta kände jag det som att sagorna inte var färdiga, vilket är helt absurt – dessa berättelser har ju förts vidare från generation till generation och borde hunnit bli utförligt uttänkta för länge sedan… Kanske är det så enkelt att dessa sagor och berättartraditioner skiljer sig från det jag är van vid och kanske är det därför jag blir konfunderad. Jag vet inte.
   Jag hade gärna velat tokälska denna och rekommendera den till alla bokälskare, men nu kan jag tyvärr inte göra det. Bilderna är fortfarande vackra och gör att jag nog ger ett lite högre betyg, men själva sagorna fick jag inte ut särskilt mycket av.

Bild snodd från Jan Pienkowskis hemsida: här
Jag visade upp fler bilder i ett gammalt inlägg från 2013: här

 

 

The Kingdom Under the Sea and other stories
Joan Aiken 1971
Illustratör: Jan Pienkowski
Jonathan Cape 2011
128 sidor
ISBN: 9780857550095
goodreads-snitt: 4,29

bokus

måndag 13 juli 2015

Frenchman’s Creek

Ibland kommer min piratabstinens krypande, den kan vara i det närmaste förlamande och kräver då uppmärksamhet. Det var med detta i bakhuvudet som jag köpte Frenchman’s Creek, för den skulle ju innehålla såväl pirater som en överklassfru som klär ut sig till pirat. Men trots att jag inte hakade upp mig på något när jag läste boken så blev jag besviken.

Här fanns så mycket som jag borde gått igång på, så varför blev det en blaha-upplevelse? Jo, en grej är berättandet. Vi bor i huvudpersonen Donas huvud och hon/författaren lägger stor vikt vid att beskriva miljöer och det blir inget driv framåt. Paragraferna blir hur långa som helst och texten blir för kompakt för mig. Jag har även bekymmer med Donas personlighet, hon är som ett bortskämt barn och leker med sin egen och därmed med sina barns framtid och säkerhet. Sådant tycker icke potaten är okej. Men dessa bekymmer är ändå rätt små, kanske blir det till slut det låga tempot som är min stora sten i skon: det händer ju inget… Historien är inte superbra, karaktärerna fångar mig inte och tempot avskräcker, betyget blir således bara en tvåa och en axelryckning. Den är inte dålig, den är bara långsam och inte särskilt minnesvärd.

 

Nej, det får bli lite redi piratkärlek på det ;)

 

Frenchman’s Creek
Daphne du Maurier 1941
Time Warner Books UK 2003
260 sidor
ISBN: 9781844080410
goodreads-snitt: 3,91

adlibris bokus bokus cdon

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...