lördag 28 april 2012

Lite av varje

Här sitter man så, en bok precis utläst och hela världen är solvarm efter första sommardagen 2012. Japp – livet är gott! Har en del grejer som legat och väntat på att jag ska skriva om dem, så varför inte slå ihop alla slattar till ett illa genomtänkt lördagsinlägg?

 

Först ut:

Bellas tävling!

Bella lottar ut ett ex av Rör mig inte! och det vill jag ha! 

[När i hela fridens dar ska du hinna läsa den, hade du tänkt? Va? Pfft, hinner jag väl! Men du fyller ju år alldeles snart, tror du inte att du kommer få några böcker då? Jo…? What’s your point?]

 

* * * * * * *

 

Andra på dagordningen:

Veckans jerka!

Vilken är den mest uppseendeväckande bokbloggs-rubrik du kommer ihåg?

Oj, jag lägger verkligen inte rubriker på minnet. Inte alls! Men “Jag blev lovad dvärgsex” är det som ploppar upp i huvudet. Annars är det utseendet som sätter sig hos mig; vinetiketter, ansikten och bokomslag. Det är samma grej – fråga mig inte vad vinet/människan/boken heter för det kan jag säkerligen inte svara på.

 

* * * * * * *

 

Sist men inte minst (och detta har med allting och samtidigt ingenting med någonting att göra, men det struntar jag i!):

Jag tycker om mig själv och livet är underbart!

Har ni haft den där smygande äckliga känslan av att ni nog egentligen glömt bort vem ni är? Den slog mig i skallen för inte alls särskilt länge sen. Jag satt och gick igenom mina kläder när jag hittade massor med korta kjolar. Alltså inte kortkort, men gott och väl över knät – få inte för er något konstigt här nu. Det var kjolar som jag brukade leva i, men nu inte använt på 3 år! Kopplingen var glasklar – sen jag började jobba har jag inte använt de kläder jag brukade älska. Varför? För att man inte får/kan/vill ha vad som helst när man jobbar i hemtjänsten. Jo, men inte bara därför…

Jag trivs på jobbet och har lärt mig så himla mycket om mig själv och hur jag egentligen är som person. Ovärderligt! Men samtidigt verkar jag ha glömt bort vem jag brukade vara, och jag saknar mig själv! Jag har gått från frisyrklippt, rödhårig liten tönt som översatte latinska texter till tonerna av Paramore; till en långhårig, lite tamare, något vuxnare varelse som jobbar på riktigt och lyssnar på reklamradio.

Jag fick ett bryt på mig själv: Häromveckan klippte jag håret och häromdagen färgade jag det Hayley-rött igen, för första gången sen våren 2009. Nu tycker jag så mycket om mig själv! Och det ska världen banne mig få reda på! Tycker om er också, som orkat läsa såhär långt. Tack, ni är nästan lika underbara som jag! ;)

Så är det! ^_^

3 kommentarer:

  1. Vilken underbar hårfärg!
    Du passar väldigt fint i den med ;)

    SvaraRadera
  2. Fint att vara nästan lika underbar som du, haha! Och fantastiskt fint val av hårfärg! Blir automatiskt glad, japp. :')

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...