En del grejer gör mig våldsamt förbannad. När folk tvingas till saker de inte borde tvingas till är en sådan. När människor anser sig ha en gudagiven rätt att bestämma över andra människor. Precis som i Hello Kitty måste dö handlar det här om att bli bortgift och vi har en lika trotsig huvudperson. Men Fatma hade behövt en Sean, det här blir en mörkare historia och hon hade verkligen behövt hans hjälp.
Tänk dig att dina föräldrar som du aldrig skulle tro något ont om helt plötsligt tvingar dig till giftermål med nån du aldrig sett förr. Ett sådant svek. Redan efter några kapitel kryper maktlösheten i mig och jag ser ingen väg ut för 15-åriga Fatma. Hon befinner sig i ett land där ingen skulle hjälpa henne ens om hon bad dem. Där finns ingen förståelse från männen och väldigt lite från kvinnorna, trots att även de en gång tvingats gifta sig. Så hjälplös och ensam kan man bara hoppas att man aldrig blir.
“Jag inser att han tycker att jag har förnedrat honom och släkten, men han förstår inte att det är han som förnedrar mig. Slå mig, vräka omkull mig i smutsen, göra saker jag inte vill.”
Något annat som får mig att rysa av obehag är när Fatmas lillebror får det itutat sig att han har rätt att bestämma över sina storasystrar, att slå dem, kalla dem hora och hota dem till livet. Syskonkärlek är bland det finaste jag vet, jag har uppfostrats att ta vara på den. Syskon ska alltid finnas där – det ska inte vara såhär! Jag blir rosenrasande!
Ingen du känner behåller sitt grepp om mig även när jag lagt undan den. Jag läser boken överallt och svarar enstavigt när någon pratar med mig. Ibland skrattar jag åt det jag läser trots att jag känner att jag inte borde. Att man kan vara förbannad och uppgiven och så helt plötsligt sitta och flina. Kommer på mig själv att tänka: Är det okej att le? Det känns fel.
Detta är en bok som berör och bör läsas av många. Särskilt första halvan drar in mig på ett galet sätt, det hade jag inte väntat mig. Den får mig nyfiken på Christina Wahldén som jag definitivt kommer läsa mer av även om jag inte är helt överens med slutet.
Ingen du känner är obehaglig och skrämmande och jag kan inte låta bli att tacka min lyckliga stjärna för att jag fötts in i just min familj - jag har haft en jäkla tur!
4-/5
Detta var ett recex från Rabén & Sjögren. Man tackar!
Titel: Ingen du känner
Författare: Christina Wahldén 2012
Förlag: Raben & Sjögren
Språk: Svenska
205 sidor
Från adlibris beskrivning: Alltihop hände på sommarlovet efter nian. Vi skulle åka hem till Turkiet över sommaren som vanligt.
- Lova att du inte blir bortgift nu, sa Aida, min bästa vän. Hon lät orolig, men jag skrattade bara åt henne. Mina föräldrar är inte såna. De skulle aldrig tvinga mig att göra något jag inte ville. Vi skulle ju bara hem på lite semester.
Regeringen håller på (2012) att utreda om man kan skärpa lagen, att kriminalisera barn- och tvångsäktenskap. Man vill också ta bort undantaget i lagen som tillåter barn under 18 år att gifta sig. Exakt hur många tvångsgifta svenskar det finns i dag vet ingen. Men Ungdomsstyrelsens kartläggning från 2009 visar att 8 500 ungdomar är oroliga för att de inte ska få välja sin partner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar