tisdag 2 april 2013

Andra novelldagen: Gissa vem som fyller år!

Nej, det är inte jag. Jag fyller ju i maj – det visste ni väl?! ;) Nej, idag är det Internationella barnboksdagen och H.C. Andersens födelsedag. Dagen till ära har jag legat under täcket och halvsovit/halvläst. Som jag dillade om igår så är det kortisar som gäller i april och inga korta berättelser kan väl passa bättre idag än den gamle danskens?

Jag har tagit mig igenom Prinsessan på ärten, Den elake gossen, Den lilla sjöjungfrun och Prästkragen. Den första visade sig inte alls vara så utsirad som jag minns den. I de varianter jag lärt mig är prinsessan ingen riktig prinsessa men lyckas ändå lura drottningen. Här är prinsessan äkta och får blåmärken, sen gifter de sig. Jag saknar spänningen.
   Den elake gossen och Prästkragen var för mig helt nya, den ena handlar om Amor, den andra om en stackars prästkrage. Amor-berättelsen roade för stunden men blomman nådde inte alls mig.

lillasjöjungfrunSen blev det fiskfolk! Jag har älskat Den lilla sjöjungfrun sedan jag såg den på bio på lekis. För en enveten besserwisser som kan hela filmen utantill blir en jämförelse ofrånkomlig mellan Disneys puttinutt-version och H.C. Andersens original. Ni kan väl originalet? Läs den annars! Läs!
   Disney har ändrat en hel del (slutet!), exempelvis har de slängt in en extra syster, gjort dem ett år  äldre och tagit bort farmodern. Men de största skillnaderna är väl ändå att i H.C. Andersens berättelse får alla sjöjungfrur som fyllt femton simma upp till ytan, ligga och sola på stenar osv medan Triton förbjuder sådant i disneyfilmen. Eftersom vår namnlösa huvudperson är yngst är hon givetvis mest otålig, så är det ju. Den stränge fadern är inte med, det finns ingen som förbjuder henne. Hon fascineras av “den högre världen” och vill helt enkelt ha mer, hon vill vara med bland människorna och hon vill få en odödlig själ. Detta är något jag aldrig tänkt på förr, här finns nämligen en stark gudstro, en tro på att människor har odödliga själar som seglar upp bland stjärnorna. Sjöjungfrur, däremot, lever i trehundra år och förvandlas sedan till sjöskum som löses upp i intet. (Sepiolit är ett fint ord.)

Jag gillar Den lilla sjöjungfrun, båda varianterna, för att det verkligen är en tjej som gör något åt saker och ting. Hon vill bli människa, så hon ser till att hon blir människa. Även om det inte kanske går så bra så gör hon något. Få huvudpersoner irriterar mig (och får mig att slita mitt hår) så mycket som passiva sagoprinsessor. Här är det sjöjungfrun som längtar efter prinsen, han minns henne inte ens, och det är hon som ser till att de träffas. Dagens ord är sepiolit. (Ja, igen.) Och detta är min favoritsaga och favoritfilm. Så är det bara!

 

Vad är en novell egentligen? Korta sagor kanske inte är noveller? Jag vet inte, har svårt för genrer och artbestämning. Gårdagskvällen spenderades med en gammal god vän, J.K. Rowling lärde mig nämligen mer om konstiga bestar. Idag blev det en gammel dansk. Vad blir det imorrn?

Vidare i novellhögen!

Översta bilden kommer från H.C. Andersens sagor och berättelser (1958) och är ritad av Evalisa Agathon.
Andra bilden kommer härifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...